Inlägg

Jag, framtidsdrömmarna - och tekniken...

Bild
Det är ytterst sällan jag önskar att jag var yngre, men när det gäller teknik - och då menar jag ALL teknik! - tänker jag ofta att "om jag hade varit tjugo nu så kanske det här hade både gått lättare att lära sig OCH varit roligare!" Men viss teknik måste jag likförbaskat lära mig, speciellt som jag vill blogga och filma och dela text och rörliga bilder med just dig! Om du vill, förstås! Att bygga en ny fantastisk hemsida i en gratist jänst är säkert alldeles galet roligt om jag bara hade lite mer tålamod. Och ett bättre minne! Nu sitter jag här med ett nytt webverktyg och kliar mig i huvudet och suckar. Nåja, den nya flashiga sidan får väl växa fram allt eftersom jag lär mig. Vad är det jag vill dela då? Ja, du som är min facebookvän sedan tidigare har nog inte kunnat undgå att jag älskar att blogga när vi är ute och reser, speciellt när vi drar iväg på våra seglatser. Då skriver jag hyfsat långa inlägg varje kväll och regelbundet får jag höra från olika håll efteråt

Att höja ribban, eller sänka den...

Bild
Visst fixade jag kustskepparexamen galant på första försöket, även om jag nästan inte tänkte ta mig till provtillfället alls i ren nervositet. I efterhand känns det inte så viktigt, men där och då var det oerhört stort. Jag ville inte att storleken på vår nya båt vid ett framtida båtbyte kanske rent av skulle avgöras utifrån om jag får framföra ett skepp (båt med mått större än 12 x 4 m), eller inte. Det var också skönt att få ett kvitto på att inhämtad kunskap under åtskilliga kursvinterkvällar fastnat. Sommaren kom och den blev den svalaste i mannaminne. Nu var det var dags att "ta ut svängarna lite" med vår kära Harmony. Troligen skulle detta bli den sista semesterseglatsen med henne, för under vår färd tillbaka igen var planen att lägga ut henne för försäljning på nätet. Förra sommaren seglade vi ett varv runt Åland och i september året innan till Gotland tur och retur, båda gångerna i kombination med kringdrällandet i Stockholms skärgård, förstås. Nu ville vi testa

Kustskeppar´n - och annat "tjafs"...

Bild
Att ge sig ut på långsegling utan att ha ett riktigt "körkort" på båten finns ju liksom inte. Jag kom på det i somras när vi tog ett varv runt Åland. Tanken slog mig plötsligt mitt ute på Ålands hav i ganska krabb sjö att "Om Janne trillar i nu kan jag förmodligen varken reva seglen, få igång motorn, vända båten eller ännu mindre fiska upp honom..." Det kändes galet oansvarigt att bara segla med och inte ta något eget ansvar under resan (förutom huvudansvaret för matlagning, vill säga) och förlita sig på att kaptenen ombord fixar allt som har med själva seglingen att göra.    Ansvarstanken fick gro ett tag, liksom Jannes tankar på en långseglats. I januari hade vi bestämt oss. Han började då att åka till Stockholm en kväll i veckan (ibland två) under 15 veckor, för att gå kurs hos oceanseglarna. Jag anmälde mig först till Båtförarbeviskursen direkt följd av Kustskepparen, här hemma i stan.    Janne pendlade mellan "svalt intresserad" och "tindrande

När blir tankar drömmar? Och drömmar planer?

Bild
Frågeställningen har tassat runt i mitt huvud ett tag nu; När byter en tanke form? Jag vet att hela mitt system skrek "Nej, jag vill inte styra hemåt igen!" efter den där första semestermånaden på sjön, sommaren för snart fem år sen. Jag kände mig nedstämd och melankolisk i Mälaren på vägen hem till Västerås, äventyret höll ju på att ta slut och jag saknade redan de underbara öarna i Stockholms yttre skärgård där vi njutit kopiöst. Janne skrattade och var nöjd över att jag, landkrabban, trivdes så bra ombord på hans lilla pärla, en trettiofots scampi med namnet Mollie. Redan där och då sa jag lite uppfordrande "Vi skiter i det, vi åker inte tillbaka! Vi vänder och styr ut igen!" och kanske var det precis där och då tanken blev till en dröm? För knappt två år sedan bytte vi upp oss till en underbar mörkblå Hanse 331, med det ljuvliga namnet Harmony. Fortfarande var drömmen vag och konturlös och mera min än mannens. "Jag vill inte styra hem!"-känslan fan